Förändring.
Jag är rädd för framtiden. Mer och mer inser jag hur mycket som kommer förändras. Förändringar sker hela tiden och jag brukade gilla det. Men bara då jag visste att människor runt omkring mej som jag älskar fanns kvar. När grundskolan tog slut kändes livet meningslöst och samtidigt underbart. En ny start; nya vänner, ny skola – så mkt nytt. Jag har nya vänner som garanterat kommer kännas som en ända stor familj om två år. Och då tar allt slut. Studenten. Jag längtar, men på ett sätt känns tanken hemsk. Vänner kommer försvinna. Vänner som man kanske aldrig mer kommer se igen. När grundskolan tog slut visste man ändå att majoriteten av ens kompisar skulle stanna inom räckhåll. Efter gymnasiet fösvinner folk ut i arbetslivet i hopp om att få ett bra liv, en bra karriär inom olika områden. Det var fruktansvärt att gå ut 9an; Gymnasiet kommer bli ännu värre.
Tänk att några år senare komma tillbaka hem efter en utbildning eller ett jobb man sysslat med långt iväg. Tänk att träffa sina gamla kompisar och inte tycka om dom? Att tro att det är de som har förändrats, men att sedan komma på att det faktiskt är en själv.
Förändringar är bra. Men låt mig aldrig – imorgon, om en månad, om tre år - tvivla på mina vänner.