broken
Att bli kär – eller bara släppa någon inpå, att hoppas och att sedan bli sviken borde jag ta VM-guld i^
Så många gånger som jag känt mig säker på en kille, en kompis eller något annat och sedan återvänt till noll med sjunkande självförtroende händer lite för ofta…
Ett djur, i detta fallet en häst fick mitt liv att se ljusare ut. Och vi var så inne på att köpa henne. Så nära… Men så ställer jag mig själv frågan; Kommer du ha tid med en häst? Upp till stallet varje dag, mocka, fixa osv. Kommer du hinna med skolan? Hur kommer det bli med träningar? Utrustning? Allt kostar och ALLT tar tid..
Jag har inte den tiden. Och det är hemskt. Att sätta stopp för något man älskar borde inte få ske egentligen. Ingen borde ge upp något de lever för bara för att det finns ont om tid.
För att gå tillbaka till det där med sänkt självförtroende; Jag var som sagt så inne på att köpa den här hästen, så när alla frågor började bubbla upp och jag insåg att jag inte skulle kunna ha henne, så gjorde mitt självförtroende ett djupdyk. Och återigen – hoppet jag byggt upp krossades…
Jag vågar inte riktigt släppa någon nära, jag vågar inte försöka eller hoppas alls.
När någon väl tänder det där hoppet hos mig så märks det.
Jag lovar.