jag vet inte alls
Jag vet inte. Inte alls.
Det handlar egentligen inte om vem jag tycker om. Snarare om jag har tid?
Skolan kompisar fest? Frihet överhuvudtaget. Nej, jag kan omöjligt hinna med allt och samtidigt tänka på vad jag får göra & inte göra. Usch, det låter som om jag inte kan ta ansvar för mig själv och mina handlingar. Men det kanske är så det är?
Samtidigt så finns det så mycket fördelar. Jag tror jag blundar för dessa. Gömmer mig för sanningen..
Kan någon hjälpa mig våga öppna ögonen?
”Jag skulle aldrig ge upp mina kompisar för en kille” Så himla lätt att säga, att skriva, att hålla med om. Frågan är ifall det fortfarande skulle låta likadant när man hittat den där perfekta killen.
Fyfan vad illa det här låter…
Kärleken får mig just nu att känna mig liten och sårbar.
And i hate it.
och jag vet inte alls.